oohh...



Utanpå, så tror ni att jag är så glad,men egentligen kämpar jag för att klara av en enkeldag, ni ser hur jag skrattar , och ni ser hur jag ler, men inuti min kropp, så orkar jag inte mer .
Spelet är så fucking svårt, och det finns inga regler, för människor dom gör som dom vill, utan att någon ser det.
Jag försöker äta, men jag svälter ändå, får ingen näring, energi eller så..
jag går in på mitt rum, lägger mig i sängen, jag vill bara vara ensam men då kommer ÅNGESTEN.
ingen vet mitt innersta, inte ens dom närmsta, jag vet inte om jag vågar säga något för dom e alldeles för hemska.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0